Uppfostra valpen med känslokontakt

Att husdjur uppfattar våra känslor känner erfarna djurägare till, men det nämns sällan av intruktörer på hundkurser, av uppfödare, veterinärer eller trimmare. Nästan all svensk hundträning är inriktad på det abstrakta begreppet ”ledarskap” och olika tekniska metoder. Känslornas betydelse i vår kommunikation med hunden glöms bort. Speciellt viktigt är detta samspel på valpkurser, då hund och ägare grundlägger sin relation för resten av hundens liv.

Tänk på tonfall, och ditt kroppsspråk, inte själva orden du säger. När du börjar använda känslornas budskap reagerar hunden ofta direkt, särskilt om den tidigare har varit söndertjatad av ord. Raka direkta känslor utan dubbla budskap, är vad alla hundar vill ha.

Hunden och människan har olika språk. Hunden kommunicerar med kropps-, doft-, berörings- och ljudsignaler. Medan vi mest använder ord och inte är särskilt medvetna om vårt kroppsspråk. Trots skilda språk kan hund och människa mötas över artgränserna, eftersom vi har ett gemensamt ”känslospråk”!

Hunden lär sig snabbt förstå människors känslor och avsikter genom att tolka våra signaler. Hundar reagerar omedelbart på alla budskap som vi sänder ut med rösten och kroppen, precis som barn gör. Även våra dofter ger förmodligen hunden information om vilka känslor vi upplever. Våra ord däremot, betyder mindre i kontakten med hunden, än vad vi i allmänhet tror. Utbytet av känslor mellan människa och hund, det är där som en djupare kontakt skapas och byggs. Godis kan aldrig ersätta detta!

Den här träningen är aldrig för tidig att börja med. Så fort din lilla valp är i din famn så startar er nya relation och nya möjligheter till kontakt, se till att bygga ert gemensamma känslospråk!

Nöjd hund var dag

Tillsammans, med känsla och respekt

Att hitta hem i en ny värld

Sedan den dag vi kom hem har Ila och jag tränat mycket på grunderna, men jag saknade ett sammanhang. Vad skulle jag göra av all den kunskap som jag och Ila samlade på oss?

Jag är väldigt mån om psyke och soma, huvud och kropp. Jag är certifierad massageterapeut på människa och tycker att det är viktigt att alla delar av människa eller djur vill samma sak. Det tillsammans med att jag inte är särskilt tävlingsintresserad har gjort att jag har ett större intresse för träning än för tävling.

Ila som hon kom att heta var sju månader gammal när jag kom ner till Portugal. Hon levde ett fantastiskt liv på gården med sina släktingar och ett gäng andra hundar och alla hästarna. Hon hade aldrig haft ett koppel eller varit inomhus, hon kom på inkallning med de andra hundarna men hade inget eget namn, de kallade henne för “Mickans hund”. Det här passade mig bra då jag kunde träna henne på det vis som jag vill och jag vet precis vad som har hänt på vägen och hur hon reagerar. Precis som med en åtta veckors valp, fast fem månader senare. Att lära sig gå fint i koppel tog 15 min, sitt namn kunde hon på 5 min. Så har det fortsatt, hon lär sig allt jag presenterar för henne och för att må bra måste hon träna mentalt i 15–20 min/dag. Minst. Jag har tur som har en god vän som är hundtränare vilket har gjort att jag har gått ett flertal hundkurser under de här dryga året.

Ila älskar att arbeta med nosen och är riktigt duktig på det. Antagligen har de första månaderna på gården och den frihet och sökande efter allt gott som man kan hitta på en gård har gjort att hon kan sålla i lukterna. Att springa är en annan favoritaktivitet. Genom att kombinera dessa två i en och samma aktivitet; SÖK tror jag att jag har hittat hennes bästa gren. Men eftersom hon inte är en brukshund, inte ens en registrerad galgo utan räknas som blandras kan vi inte tävla i bruksgrenarna. Det gjorde att jag kände mig lite vilse och det gick så långt att jag funderade på att skaffa en till hund av bruksras så att jag kunde “känna mig hemma” någonstans och Ila skulle få träna vid sidan av. Så snubblade jag än en gång över det som jag tror kan bli vår framtid; IPO-R, IPO räddning. Där är alla hundar välkomna att tävla, och det verkar vara en superrolig gren där lydnaden är väldigt inriktad på de situationer som hunden kan råka ut för på ett räddningsuppdrag. Märkliga underlag, andra hundar och att bli buren till exempel och sökdelen är också mer verklighetsbaserad. Det här är en sport som nu ska undersökas närmare för att se om det passar oss. Hur har ni hittat ert sammanhang i hundvärlden? Eller söker du fortfarande?

Höstmörker

Nu radas de upp efter varandra, de där dagarna när regnet hamrar ilsket på tvären mot fönsterrutan och löven flyger av träden. Oviljan att dra på sig regnstället och gå ut väller fram. Mörkt blir det också. Den där timmen vi ställer tillbaka klockan märks verkligen.

I tillägg är fyrfotingen ofta inte direkt ren när man kommer tillbaka hem utan lämnar en tjusig kedja av små tassavtryck på hallgolvet. Beroende på hårlag, vovvens höjd över marken och underlaget man varit ute och knallat på kan det vara en hel del oönskat naturmaterial som hänger med in och blir kvar i små drivor där hunden lagt sig. Du vet, den där känslan av sandstrand…man vill bara inte känna den inomhus… För att inte prata om de där stänken som blir på väggen när den blöta, lortiga lilla gynnaren hinner skaka sig före tvagning.

Det är tur att man tycker så mycket om dem och att det faktiskt känns skönt efter man varit ute på den där promenaden. Hur det än är mår vi ju bra av att komma ut och röra lite på oss både människor och djur.

Dessutom är det extra skönt att sitta inne och lyssna på busvädret när man väl är tillbaka därhemma, vi har varit lite duktiga. Vi trotsade både motviljan och regnet och gjorde det vi skulle.

Här har vi hundägare en fördel. Hur många icke-hundägare skulle ge sig ut ensamma i halvmörker och skitväder för att gå en runda? Nej, möter du någon när du är ute en ovädersdag så inte sjutton är det någon som är ute och går för nöjets skull. Därmed går icke-hundägarna helt miste om den där belåtna nu-var-jag-duktig-känslan parad med det faktiska välbehaget efter fysisk utomhusmotion.

Så det så… Och du, du glömmer väl inte reflexerna till er båda när ni ger er ut i mörkret?

Skapa en bra miljö för din hund

Du behöver skapa en säker miljö för din hund. Hunden behöver kunna röra på sig på ett naturligt sätt. Allt skadligt och giftigt behöver gömmas undan, inklusive elkablar som valpar lätt kan tugga på. Hunden ska ha tillgång till en torr, ren och skön plats att ligga på. Temperatur och belysning ska vara behagliga. Om hunden vistas i en rastgård ska den ha tillgång till skydd för väder och vind, inklusive t.ex. en koja att gå in i. Hundar i rastgård ska också ha en bädd som är upphöjd från marken, och vistas hunden länge i rastgården behöver miljön vara varierande och stimulerande. Glöm heller inte tillgång till färskt vatten, samt att kolla att staket/stängsel är av tillräcklig höjd och inte går att smita igenom. Jordbruksverket har ytterligare information om miljökrav för hundar.