Höstmörker

Nu radas de upp efter varandra, de där dagarna när regnet hamrar ilsket på tvären mot fönsterrutan och löven flyger av träden. Oviljan att dra på sig regnstället och gå ut väller fram. Mörkt blir det också. Den där timmen vi ställer tillbaka klockan märks verkligen.

I tillägg är fyrfotingen ofta inte direkt ren när man kommer tillbaka hem utan lämnar en tjusig kedja av små tassavtryck på hallgolvet. Beroende på hårlag, vovvens höjd över marken och underlaget man varit ute och knallat på kan det vara en hel del oönskat naturmaterial som hänger med in och blir kvar i små drivor där hunden lagt sig. Du vet, den där känslan av sandstrand…man vill bara inte känna den inomhus… För att inte prata om de där stänken som blir på väggen när den blöta, lortiga lilla gynnaren hinner skaka sig före tvagning.

Det är tur att man tycker så mycket om dem och att det faktiskt känns skönt efter man varit ute på den där promenaden. Hur det än är mår vi ju bra av att komma ut och röra lite på oss både människor och djur.

Dessutom är det extra skönt att sitta inne och lyssna på busvädret när man väl är tillbaka därhemma, vi har varit lite duktiga. Vi trotsade både motviljan och regnet och gjorde det vi skulle.

Här har vi hundägare en fördel. Hur många icke-hundägare skulle ge sig ut ensamma i halvmörker och skitväder för att gå en runda? Nej, möter du någon när du är ute en ovädersdag så inte sjutton är det någon som är ute och går för nöjets skull. Därmed går icke-hundägarna helt miste om den där belåtna nu-var-jag-duktig-känslan parad med det faktiska välbehaget efter fysisk utomhusmotion.

Så det så… Och du, du glömmer väl inte reflexerna till er båda när ni ger er ut i mörkret?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *