När träningen är roligare än målet

Nu har vi gått kurs i IPO-R, två tillfällen lydnad och två tillfällen med ruinsök. Både jag och Ila är nu ännu mer taggade på den här tävlingsformen. Många av detaljerna är kul att träna och de kommer att göra mig till en bättre hundtränare och Ila kommer att ha en roligare vardag. Många av momenten utmanar oss verkligen.

Platsliggningen, gruppen och tunneln är några av de detaljer som vi kommer få arbeta mycket med innan jag kan känna mig trygg med att de sitter. Som tur är har jag kommit på hur kul det är att träna det som jag är “sämst” på. Jag blir alldeles lycklig när jag lyckas hitta en väg framåt i träningen där vi har brutit ner ett helt moment i små, små delar och långsamt kan ta oss mot målet.

Nu har vi gått en minikurs på tre tillfällen med fokus på stopp. Det var vi och tre fågelhundar. Målet för de andra var helt annat än mitt mål, men mycket av grunderna är de samma så det gick bra att träna tillsammans ändå. För oss är målet att jag ska kunna skicka Ila upp på en planka och där ska hon invänta att jag kommer ikapp. Det betyder att hon ska kunna stanna stående och vänta uppmärksamt på nästa kommando.

Jag har verkligen inte haft en aning om hur jag ska kunna få till det så jag har avvaktat tills jag kunnat få hjälp med detta. Med instruktörens guidning har vi tagit oss en bit mot målet och jag kan nu se hur vi ska ta oss vidare på egen hand.

Fundera på vad din och din hunds svaghet är och hur ni kan hitta glädjen i att träna på just det.