Gillar din hund att åka bil?

Det är ganska vanligt att valpar blir åksjuka i bilen, den lilla kraken kan må riktigt dåligt och se eländig ut under färden. Det där med bilåkande får många gånger inte den bästa starten, ändå går det så ofta över i förtjusning eller kanske till och med nästan besatthet efter en tid? De små liven står förväntansfullt utanför bilen med viftande svans och skuttar snabbt och gladeligen in när luckan eller dörren öppnas. Fler än en hund har väl också gått in i någon annan än ägarens bil när tillfälle bjuds, kanske har den tur och hittar något ätbart därinne?

Vad är det som gör den förvandlingen? De första erfarenheterna är ju så ofta rätt dåliga. Handlar det om ett behov av att få vara med? Rädsla att bli lämnad? Förväntan över vad som kommer ske när vi kommer fram? En förklaring kan ju vara att åksjukan växer (eller tränas) bort och en massa goda erfarenheter från trevliga utflykter övervinner de tidigare svårigheterna.

Vår omplaceringshund ville gärna smita ut på egen hand och utforska omgivningen i början när han var hos oss. Lyckades han kom han absolut inte på inkallning, då stod det äventyr på agendan. Det skulle icke avbrytas av någon påstridig matte eller husse – men öppnade man en bildörr i det läget satt han där inne på tre röda sekunder. Genast bytte han upptäckandet av närområdet mot möjligheten att få en biltur. Mycket smidigt sätt att fånga in en rymling.

Förhoppningsvis känner sig din hund så trygg i sin bur eller på sin plats att den bara njuter över att få vara med och den kanske lite kittlande spänningen i vad som ska hända när ni kommer fram? Vad som än ligger bakom är det ju skönt att det brukar gå bra med tiden, många av oss behöver ju kunna transportera oss i bilen.

/Annelie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *