Maggie till veterinären

Möt nytillskottet Maggie! För drygt en månad sedan var jag iväg och hämtade en valp som inte kunde vara kvar hos sin dåvarande ägare. Valpen som kallades Maggie var då fem månader. Jag tycker om att ta emot nya personligheter till vår flock och samtidigt känna att jag gör något gott. Min roll som hundmamma är något som utvecklats med tiden under mina år här i Portugal, inget jag medvetet valde när det begav sig.

Maggie 5 månader

En av de uppgifter som ligger på mig efter det att en ny individ flyttat in är att utforska och studera hur den fungerar i vår flock, hur den visar sina olika signaler och personliga zoner, hur öppen eller stängd själen är, hur den visar om den upplevt trauma, hur den ser på oss människor och så vidare. Alla hundar som jag tar emot är endera räddade från gatan eller skogen, omhändertagna eller inlämnade till någon av de olika räddningsorganisationerna av ägaren eller polis. Åldern är allt ifrån valp till äldre hund som kommer för palliativ vård och omsorg.

Maggie var ju som sagt 5 månader när hon kom och det jag snabbt upptäckte var att hon inte hade någon som helst koll på sociala hund- och människoregler. Inte heller hade hon fått någon typ av vardagsuppfostran, som att fråga om lov, visa respekt, vara försiktig och inte göra någon annan illa, att vänta på sin tur, att lyssna på andra och vad de eventuellt hade på hjärtat…

Maggie körde sitt helt egna race. Hon var så överlycklig över att ha så många vänner (hundflocken) och få leva i mer frihet än tidigare att hon blev som ett överaktivt barn som det inte fanns någon stoppknapp hos. Hon var både högt och lågt, hoppade på alla, bet och drog i det hon fick tag i och hade svårt att koppla av. Innan hon kom till oss hade hon enbart träffat en person sedan hon lämnat sin mamma vid 10 veckors ålder. Hon hade lågt självförtroende vad gällde att möta andra människor. Det var något som var obehagligt, stressande och svårt för henne.

Så när dagen kom och vi skulle till vår veterinär för att ge henne sitt identifikations och ägarskapschip plus hennes första vaccinationer var jag faktiskt lite nervös. Den nervösa känslan kan ibland dyka upp när jag blir lite osäker på hur andra människor eventuellt kommer att döma oss. Om Maggie skulle visa ovilja och kanske även aggressivitet mot veterinären när det var dags för kroppsvisitering och sprutor.

Nu är det vår tur

Därför bestämde jag mig för att ha en plan. Jag förberedde mig genom att ge mig själv rådet att göra så gott vi kan, att Maggie är en fantastisk tjej och det är den energin jag vill förmedla till både henne och mig. Att vi tar en sak i taget, och visar det sig att hon inte klarar av att ha fysisk kontakt med veterinären, så tar vi dagen som en träningsdag och vi bokar helt enkelt en ny tid. Svårare än så är det inte.

Så vi gav oss iväg i mycket god tid. Parkerade en bit bort så vi kunde promenera en stund i lugn och ro, lyssna på alla nya ljud, titta på allt som rörde sig runt oss, sniffa på nya lukter, och jag återkom hela tiden i mina tankar och i min känsla, att vi hade en skön mysig dag tillsammans och att vi var på ett kul äventyr. Det fungerade alldeles fantastiskt! Maggie visade hur hon växte med uppgiften och tog allt med ett mycket större lugn än jag någonsin kunnat drömma om!

Tänk vad jag älskar att få utvecklas tillsammans med djuren!
Maggie och Eva





Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *