Min hund morrar åt mig, och det är okej

Ila har ett beteende som många anser vara ett problem, och som jag också har sett som något negativt, hon kan morra om man klappar henne när hon sover.
Hon är faktiskt inte särskilt gosig i det stora hela, eller, hon är hur gosig som helst när det passar henne. Men hon är inte den som ligger på en som ett plåster och tigger klappar så fort man sätter sig ner. Det händer ett par gånger i veckan att hon kommer och lägger sig hos mig i soffan eller ligger i sin bädd i hörnet av soffan och kräver gos. Då ligger hon och sparkar och bjäfsar (skäller utan ljud) tills någon kommer och kliar henne på magen.
Men om man gosar med henne när hon inte är sugen kan hon morra.
Jag har alltid respekterat henne när hon säger ifrån. Hon är inte bekväm i situationen och har inget annat sätt att säga det på än på det enda sätt en hund gör, genom att morra.
Jag är glad att min hund har en sådan tillit och kommunikation att hon känner att kan säga nej och att det är värt att säga nej. Hon vet att jag kommer att lyssna och att respektera det hon förmedlar.
Om det är något som måste utföras som att vaccineras, klippa klor eller annan hantering har hon aldrig morrat, men visar tydligt att hon inte är helt bekväm i situationen.
Genom pedagogiskt förberedande arbete vet hon nu vad som väntar och har inga problem vid dessa pressade situationer.
Genom att tänka mig in i Ilas situation och synvinkel blir det lite jobbigare för mig på kort sikt då jag måste arbeta med de problem som vi har i umgänget och tilliten. Men på lång sikt har vi allt att vinna på det, hon vet att hon alltid kan säga sitt hjärtas ord och att hon är trygg i mina händer!
Om du ändrar hur du ser på saker, förändras de saker du ser!


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *