Minnen från förr

Jag tänkte dela med mig av ett par minnen jag har från två av mina hundar som idag inte finns kvar hos mig.
Min första tävlingshund var en Tollare som visste direkt skillnaden på tävling och träning.
När vi tränade och hade träningstävling hemmavid så var hon alltid klockren i alla momenten, men när vi väl var iväg och tävlade på riktigt så visste hon att nu tänker inte jag göra momenten som matte vill, för gör jag inte dom då kanske matte slutar att tävla med mig..

Men när jag däremot plockade fram och tog på mig jakt kläderna för fågeljakt, blev hon som en annan hund, hon älskade att få simma ut och apportera in dom skjutna fåglarna i vattnet, men ville helst inte släppa när hon kom iland och fram till mig, nej, hon ville ruska om dom lite först och små nagga på dom innan fågeln var min.

Ett spännande lite otäckt minne har jag från när vi hade våran Finsk spets, Sami.

Vi var ute i skogen och skulle jaga topp fågel (tjäder och orre) när vi hör att Sami har stånd skall, som dom ska ha vid den här typen av jakt, när vi väl kom närmare så skällde han inte mot ett träd utan ner i ett stort hål i ett sten rös, vi ropade på han men han vägrade att gå därifrån och lämna det han stod skall för.
Min sambo gick lite närmare och började ana att det här är inte nått bra plats att stå och skälla på.
Han gick nästan ända fram med bössan laddad och försökte att titta ned medans Sami stod kvar och skällde sitt stånd skall. Där såg han långt ner i det mörka hålet flera små ögon…han sa till mig, skynda dig tillbaka till bilen, det ligger en björn med ungar nere i hålet! Då blev jag rädd.

För att få bort hunden från hålet så gick husse en bit bort och sköt en smäll mot ett träd, då trodde Sami att han sköt en fågel, och kom så husse kunde koppla han och vi kunde alla gå till bilen.

Kan säga att jag tittade mera bakåt än framåt på vägen mot bilen..

/ MARIA

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *