Minnen från mina änglahundar

Minns min Belgiska vallhund, Diezel.

När han skulle dricka vatten ur sin vatten skål satte han alltid sin överläpp på kanten av skålen så läppen åkte upp och alla hans framtänder syntes, det såg så kul ut och han kunna även blåsa bubblor i vattnet.

Har ytterligare ett minne jag kommer att tänka på, det var när han lärde sig att flina (le), när vissa personer kom för att hälsa på så flinade han, han drog upp överläppen och visade alla sina fina framtänder och gav ett leende och ”små pratade”, det saknar jag. Min fina änglahund som togs ifrån mig alldeles för tidigt.

Min andra vallhund, Shino, han älskade att vara nära oss hela tiden, jag kommer ihåg när husse skulle snickra något på hundhuset uppe på taket Då var han tvungen att klättra upp på stegen och Shino stod nedanför och väntade otåligt. Jag var en bit ifrån och när jag vänder mig om ser jag att Shino har klättrat upp 4 steg på stegen som leder upp till taket där husse var. Tur att jag var nära så han inte ramlade bakåt. Min fina änglahund Shino.

Sen kommer jag att tänka på min Urax, som var en vallhund.

Han hade lite konstiga idéer om vad han ansåg vara leksaker. För Urax kunde det vara en borrmaskin, en hammare, och kanske ett mått band. Dom flesta verktyg som fanns gillade han. Han gömde även en borrmaskin för oss som fortfarande är borta. Jag skulle nog ha köpt en verktygs låda åt han istället för vanliga leksaker!
Jag minns när dammsugaren försvann efter jag hade städat klart och jag visste att jag lämnat den i hallen, jag tittar ut genom dörren och ser att Urax har den på gräsmattan och slangen var trasig… ja, ja..jag älskar dig lika mycket ändå min änglahund.

//Maria

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *