Palliativ vård

Kika min älskade fosterhund som varit hos mig och hundarna i snart 3 år har klivit in i livets slutskede, palliativ vård som veterinären kallar det.
Vi har varit på totalt fyra besök för att utreda hennes andning och om det eventuellt var en infektion som var behandlingsbar eller något annat mer allvarligt.
Blodprover, röntgen, och ultraljud på hjärtat. Kraftig medicinering under en längre period utvärderades och det enda hon visar under medicineringen är att hon blir något mer bekväm och vilar bättre, är något mer vaken och nöjd men andningsbesvären och hennes trötthet är i stort sett densamma.
Slutresultatet av röntgen vid två veckors mellanrum och hennes antibiotika, visade ingen skillnad på hennes lungor. Så det som vi ser på bilderna är inte en infektion utan något allvarligare.
Kika är snart femton år, alltså ingen ungdom längre, så vi bestämde oss för att inte utsätta henne med ytterligare utredningar som lungbiopsier eller andra tester vilket känns som ett bra beslut.
Nu gör jag livet bekvämt för henne och den dagen hon inte vill äta, följa med på promenad eller vifta på svansen har jag lovat att jag hjälper henne till att få somna in.

Att vara en högkänslig människa är att känna djupt och mycket. För mig är avsked, död och separation extremt fysiskt smärtsamt. Och det jag har lärt mig under åren tillsammans med mina djur är att bära allt det jag känner och upplever själv och inte lägga över det på mina älskade djur. Jag har lärt mig att erbjuda dom allt stöd och all kärlek som dom behöver innan och under det är dags att gå över regnbågsbron till andra sidan. Jag har lovat att göra det tillsammans med dom och att min kärlek och tacksamhet för den tid vi haft tillsammans är mer värdefull att minnas just då än min smärta jag känner för att dom lämnar mig och livet här hos oss. Den sorg och smärta jag känner får jag spara, ta hand om och läka vid ett senare tillfälle.

Jag har en regel som jag lever efter och som är enormt viktig för mig, och den regeln är att vi som människor måste kliva in i rollen ”emotionell alfa ledare” tillsammans med våra djur. Jag som människa behöver lära mig att separera och bli medveten om min energi jag sänder ut, mina känslor och mitt språk jag använder tillsammans med mina djur.

Så just nu hemma hos oss lever vi dag för dag, njuter av varje mysig stund, går kortare promenader så hon känner sig som en av oss, delar mycket kärlek i ord och handling, sen blir det lite extra god mat också förstås.

Kram från oss i söder
Eva och djuren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *