Gemenskap och samarbete

Har du också förmånen att få träffa och lära känna olika hundar? Då har du säkert sett hur de, precis
som vi är olika som individer. De har alla sina känslor, preferenser och egenheter. De blir liksom vi
glada, ledsna, rädda, stressade eller kanske avundsjuka ibland.


Själv gillar jag att studera dem i relation till andra hundar. Vem tar för sig, vem blir grinig, vem bjuder
in till lek? Oftast läser de av och kommunicerar snyggt och smidigt med varandra. Det kan vara små, subtila signaler som snabbt fladdrar förbi men som ger en hel del information. Jag lär mig massor av att titta på dem.


Det är det här som gör gemenskapen med dem så fantastisk, börjar man borra lite i det finns det så
mycket att upptäcka. Ju mer vi ser och förstår dem desto lättare och roligare blir det att hitta på
grejer att göra ihop. Kontakt och samarbete blir bättre, vi kan lära oss trix och träna in användbara
beteenden. Det är bara fantasin som säger stopp, och i viss mån förstås också tiden vi har till det.
Det brukar dock vara värt ansträngningen, ju mer engagemang vi lägger ned på våra fyrfota vänner desto mer får vi tillbaka. Ta till exempel den gången maken tappat sin plånbok någonstans i skogen och en av våra spårtränade hundar snabbt fick upp hans spår och utan problem följde det fram till
plånboken som låg gömd i blåbärsriset. Vilken lättnad, glädje och stolthet det var! Gissa om hon fick godis sedan…


Jag hoppas att du också hittat eller hittar glädjen i att göra saker tillsammans med din hund, att ni tar
vara på möjligheten att göra just det där ni gillar att göra ihop. Känslan när man förstår varandra, när
vi kan bygga på pusselbit efter pusselbit och målbilden träder fram inom räckhåll, fullt synlig, den är underbar. Du och hunden strävar efter samma sak och båda tycker det är roligt.
Inte minst, vem njuter inte av att se ett riktigt sammansvetsat ekipage? Ta vara på varandra nu när dagarna blir längre.

/Annelie

Gillar din hund att åka bil?

Det är ganska vanligt att valpar blir åksjuka i bilen, den lilla kraken kan må riktigt dåligt och se eländig ut under färden. Det där med bilåkande får många gånger inte den bästa starten, ändå går det så ofta över i förtjusning eller kanske till och med nästan besatthet efter en tid? De små liven står förväntansfullt utanför bilen med viftande svans och skuttar snabbt och gladeligen in när luckan eller dörren öppnas. Fler än en hund har väl också gått in i någon annan än ägarens bil när tillfälle bjuds, kanske har den tur och hittar något ätbart därinne?

Vad är det som gör den förvandlingen? De första erfarenheterna är ju så ofta rätt dåliga. Handlar det om ett behov av att få vara med? Rädsla att bli lämnad? Förväntan över vad som kommer ske när vi kommer fram? En förklaring kan ju vara att åksjukan växer (eller tränas) bort och en massa goda erfarenheter från trevliga utflykter övervinner de tidigare svårigheterna.

Vår omplaceringshund ville gärna smita ut på egen hand och utforska omgivningen i början när han var hos oss. Lyckades han kom han absolut inte på inkallning, då stod det äventyr på agendan. Det skulle icke avbrytas av någon påstridig matte eller husse – men öppnade man en bildörr i det läget satt han där inne på tre röda sekunder. Genast bytte han upptäckandet av närområdet mot möjligheten att få en biltur. Mycket smidigt sätt att fånga in en rymling.

Förhoppningsvis känner sig din hund så trygg i sin bur eller på sin plats att den bara njuter över att få vara med och den kanske lite kittlande spänningen i vad som ska hända när ni kommer fram? Vad som än ligger bakom är det ju skönt att det brukar gå bra med tiden, många av oss behöver ju kunna transportera oss i bilen.

/Annelie

Säger du också hej då till hunden när du går?

Många av oss hundägare gör det när vi lämnar hunden för att gå till jobbet eller någon annanstans.Inte bara hundägare förresten, kattägare också för den delen. Kanske säger rent utav de flesta av oss något till djuren när vi går hemifrån?

Det ligger lite dåligt samvete i det, hunden kanske ser lite ledsen ut så vi säger några ord. Vad vi säger varierar förstås och det spelar nog mindre roll. Själv brukar jag säga ”kommer snart” vilket inte alls behöver vara sant, men det känns bra att säga det.

Vad vi säger till våra hundar och hur mycket vi pratar med dem säger nog egentligen mest om oss själva och vår relation med hunden. Hundarna får säkert mer information av annat än just orden. Till exempel, aj , aj, där tog hon de högklackade skorna på sig, då kommer matte vara borta ett tag. Hon ska minsann inte bara ut med soporna inte. Jaha ja, nu tog hon med sig nyckeln också. Då vet vi vad som händer sen…

Nej, nej…de är inte så lättlurade. De ser rakt igenom oss, oavsett vad vi säger. Det är svårare att ljuga med kroppsspråk och signaler vi själva knappt är medvetna om. Hundar är mycket duktigare på att läsa av oss än vad vi brukar vara att förstå oss på dem. De ser mönster i våra beteenden och drar sina egna slutsatser. När vi bott ihop ett tag känner de oss väl, mycket väl.

Det inte så konstigt att vi får lite skuldkänslor där i hallen för ett ögonblick när vi ser den där lite lätt slokande nacken och besvikna blicken. Vi är just i färd med att prioritera något annat än vår fyrbenta kompis och familjemedlem. Då blir det lätt att slänga ur sig ett ”hej då, ses snart” eller liknande.

Vad säger du?

Höstmörker

Nu radas de upp efter varandra, de där dagarna när regnet hamrar ilsket på tvären mot fönsterrutan och löven flyger av träden. Oviljan att dra på sig regnstället och gå ut väller fram. Mörkt blir det också. Den där timmen vi ställer tillbaka klockan märks verkligen.

I tillägg är fyrfotingen ofta inte direkt ren när man kommer tillbaka hem utan lämnar en tjusig kedja av små tassavtryck på hallgolvet. Beroende på hårlag, vovvens höjd över marken och underlaget man varit ute och knallat på kan det vara en hel del oönskat naturmaterial som hänger med in och blir kvar i små drivor där hunden lagt sig. Du vet, den där känslan av sandstrand…man vill bara inte känna den inomhus… För att inte prata om de där stänken som blir på väggen när den blöta, lortiga lilla gynnaren hinner skaka sig före tvagning.

Det är tur att man tycker så mycket om dem och att det faktiskt känns skönt efter man varit ute på den där promenaden. Hur det än är mår vi ju bra av att komma ut och röra lite på oss både människor och djur.

Dessutom är det extra skönt att sitta inne och lyssna på busvädret när man väl är tillbaka därhemma, vi har varit lite duktiga. Vi trotsade både motviljan och regnet och gjorde det vi skulle.

Här har vi hundägare en fördel. Hur många icke-hundägare skulle ge sig ut ensamma i halvmörker och skitväder för att gå en runda? Nej, möter du någon när du är ute en ovädersdag så inte sjutton är det någon som är ute och går för nöjets skull. Därmed går icke-hundägarna helt miste om den där belåtna nu-var-jag-duktig-känslan parad med det faktiska välbehaget efter fysisk utomhusmotion.

Så det så… Och du, du glömmer väl inte reflexerna till er båda när ni ger er ut i mörkret?

Hunden, en ice-breaker?

Att hundar är sociala varelser är välkänt, men hur inverkar den på hundägarens sociala liv? Hunden är ju definitivt ett sällskap i sig, men tycker du den påverkat dig som person? Hälsar du på andra hundägare ute på promenaden? Du kanske rent av stannar och pratar en stund med en vilt främmande människa bara för att ni båda har hund eller gillar hundar?

Den lilla valpen kan få i väg oss på valpkurs och en värld med nya bekantskaper och möjligheter öppnar sig. Visst kanske du får skippa en After Work för att gå direkt hem från jobbet och ut på en kissrunda i stället, men kanske har du också fått nya vänner tack vare den lilla jycken?Filmen ”Hundtricket” har du väl sett? Huvudpersonen Simon får rådet att låna en hund för att lättare få kontakt med tjejer. Rådet är inte så tokigt, studier visar att människor med hund uppfattas som mer tillgängliga, glada och empatiska. Hunden är på ett sätt både alliansskapande och ett ämne för konversation.

Visst kan de ställa till det för oss ibland också, som när vår hund en tidig morgon raskt smet iväg i ett oövervakat ögonblick, tog sig in i helt främmande människors sovrum via en öppen altandörr och väckte dem. Just dessa två våldgästade individer var tack och lov hundälskare. Det är ju inte alla som uppskattar att vakna av att något stort, lurvigt, okänt djur står och tittar på en. De här två blev glatt överraskade. Pinsamt var det i alla fall och man vet inte hur man ska be tillräckligt mycket om ursäkt. I stunden där och då kan det vara svårt att se någon humor i det, det kommer först efteråt. Långtefteråt ibland beroende på vad den lilla odågan hittat på…

Helt klart är att de påverkar oss. Livet blir inte riktigt detsamma med hund – eller utan hund för den delen.

Vår, hund och trädgård

Vi har väl alla som har både hund och trädgård delat den här upplevelsen, du vet när när känslorna åker berg-och-dalbana? Tänk dig in i situationen, det börjar bli riktigt sköna dagar ute, dygnsmedeltemperaturen håller sig på stadigt plussidan, solen värmer gott och trädgården börjar vakna till liv. Insekter surrar och fåglarna kvittrar. Din hund är med dig, glad över att ni har tid att umgås.

Du har varit och köpt blommor, komponerat ett litet mästerverk i kruka och ställt ut på trappan. Nöjd och belåten vänder du ryggen till för att bara hämta en kopp kaffe eller något annat. Väl tillbaka på trappan byts den där härliga känslan abrupt ut mot något helt annat när du upptäcker valp- eller unghundsslyngeln grävandes med stor inlevelse och frenesi i planteringen. Jorden, som förstås är lättgrävd sprutar som en kaskad. De nyss så vackra plantorna ligger massakrerade runt ikring och liknar snarare något som körts över av gräsklipparen.

Just där och då är du inte riktigt lika lycklig i ditt hundägande. Kanske kallar du kanske den lilla älsklingen för något du inte brukar? I detta ögonblick är ni på direkt kollisionskurs. Hundrackaren har riktigt roligt i sitt undersökande, själv känner du dig som en uppretad eldsprutande drake.

De brukar sluta lyckligt de här små incidenterna i alla fall. Ibland går det till och med att lappa ihop kreationen hjälpligt igen. Den blir något mindre estetiskt tilltalande, men det är i alla fall lite välkomnande blommor på trappan. Den unga blomsabotören har förhoppningsvis insett att när matte/husse gräver ner något och ställer fram det så betyder det mot all förmodan INTE att det ska grävas upp. Antagligen tycker den lilla juvelen att du är märklig.

Växterna kanske inte riktigt hämtar sig igen, men relationen med den lilla fyrfotingen brukar däremot snart blomstra som innan. Vad säger du, känns det igen…?

Har du hunden i sängen?

Det är inte svårt att tänka sig den frågan ställd med indignation. Här brukar folk ha en tydlig åsikt, ja eller nej. Kanske till och med nej fy! eller ja självklart!

Oavsett vilket ditt svar är säger detta en hel del om den generella relationen människa – hund. Det är inte många andra varelser vi skulle kunna tänka oss dela sovrum med, eller säng vilket många faktiskt vän, fler kvinnor än män lär gilla den närheten.

Här kan man ju ana en grund till trätoämne i en parrelation där den ena gärna har vovven bredvid sig under natten och den andre vägrar. Det lär inte vara helt ovanligt att kvinnor till och med föredrar att ha den mindre, hårigare varelsen som sängkamrat i stället för partnern. Säkert är i alla fall att vi allt som oftast har en djup relation till detta fantastiska djur, vi står varandra nära. Hunden betyder mycket mer för oss än fiskarna i akvariet eller igelkotten som kanske bor under altanen. Det är en familjemedlem fullt ut.

Vi försäkrar dem för åtskilliga tusenlappar om året, vi köper specialmat utformad just för vår typ av hund, vi köper utrustning, kläder, leksaker och vi firar deras födelsedagar.

Icke-hundägare har kanske svårt att förstå vilka starka känslor människans bästa vän väcker, eller så kan vi ju välja att säga att de hittills gått miste om den oändliga kärlek, värme, glädje och tillgivenhet livet med hund erbjuder och därför inte har förutsättningar att begripa varför vi hundfrälsta beter oss som vi gör.

Man brukar ju säga att kärleken är blind…men inte sjutton kan vi vara utan den.